Blev alldeles till mej

Utanför fönstret mörknar det. Kvällen smyger sig sakta på och jag klär mej i yllesockor, som jag fått av min hulda moder. De värmer på många sätt.

Jag borde fortsätta med kursförberedelserna inför tisdagens kurs, dem jag påbörjade idag på förmiddagen innan jag åkte iväg norrut till jobbet i den bästa av byar.

Jag borde också öva på hemläxan i spanska, jag borde ta hand om disken osv., osv. Hur kan det finnas så många borden och måsten i livet?

Bra saker idag:

• Sovmorgon!
  
  
• Ensam hemma på förmiddagen, så jag hann göra sju sidor med kursmaterial. Jag börjar alltmer längta efter nån sorts beständighet i den digitala världen. Känns som att allting förändras hela tiden i allt snabbare tidscykler. Det är som med böcker och garn. Knappt hinner du upptäcka och bli vän med ett garn i en viss färgnyans innan det har försvunnit från marknaden. Då är det förstås bra att ha ett stort lager, eller hur?
  
  
  
• När jag satt där framför datorn och jobbade, så tyckte jag att jag hörde ljudet av en bil på vår gård. Jag trodde att det var bisin min, som glömt något och återvänt från grannbyn. Han började aldrig komma in, så jag tänkte att han grejade med nånting ute på gården. Så hörde jag något ljud vid garagedörren och trodde att katten ville in, men tänkte att det kan nog bisin min sköta. Jag fortsatte lugnt jobba vidare. Men han kom aldrig in, så jag gick och öppnade vår dörr, den som vi alltså använder som ingång. Jag såg vare sig husse eller katt och inte kom det nån heller fastän jag kallade med min vänligaste röst. Nåja, bisin min kunde nog inte ha hört mej, för han var inte ens här på gården! Fast med dörren och tillbaka till datorn. Pling, sa det i arbetstelefonen och jag fick ett textmeddelande om att det väntar en liten tacksamhetsgåva på min trappa.
  Åhå, jag genast ut i regnet för att kolla och se. Jag blev alldeles till mej! En flaska vin och en chokladplatta och det för att jag gjorde mitt jobb! Jag undervisade, gjorde alltså det jag älskar att göra, alltså jobba med. Och tänk, en kursdeltagare som vill tacka för förra läsårets undervisning på detta sätt, så någonting måste jag ha gjort rätt, inte sant?
  Glad, rörd och tacksam är jag, en kursdeltagare har tagit sig tid att köra hit och lämna en gåva, så vänligt och snällt. Vet ni, det finns ännu så mycket godhet och fint här i världen, det gäller bara att komma ihåg det.
  Stort, stort TACK för den här gåvan. Nu kommer jag förstås att anstränga mej ännu lite extra i rena rama glädjen att få jobba med så fina kursdeltagare. Det känns fint att mina ansträngningar uppskattas.
  
  
• Äldsta sonen var med i mataffären och hjälpte till med veckoinköpen nu på kvällen. Skönt att inte ensam behöva släpa och dra. Såg att det fanns ett exemplar av socktidningen kvar i tidningshyllan. Såg inte vad den kostade. Jag är glad att vi understödde den lokala garnaffären. Ja, och att vi fick tidningen. Tänk om den hade tagit slut.

Önskar er alla en riktigt fin fredag! Hoppas att ni hinner njuta!