I morse hördes ett illvrål från toaletten, ja alltså, allt dramatiskt här i vårt hus verkar just nu kretsa kring toaletten. Jag beklagar!
Jag försökte yrvaket ta mej loss ur täcket som snott sig runt mej och inte ville förlora greppet om mej. På stappliga stela ben tog jag mej ur sängen och så fort som möjligt till toaletten. Jätterädd för vad jag skulle finna där. Hade bisin min fallit från byttan? Slagit huvudet i kakelväggen? På golvet låg han åtminstone inte, för toalettdörren var fortfarande stängd.
– Vad är det här, frågade han uppbragt och pekade med ett darrande finger på en lila ask.
Jag gnuggade mej i ögonen och förstod inte alls frågan.
– Vad står det på asken då? Ser du int det? Måste du väcka hela huset?
– Det är en helt vanlig ask med bomullspinnar, sa jag i lugnande ton. Jag visste ju inte om bisin min fortfarande sov och var mitt i en mardröm.
– Nej, gruffade han. Det är det int alls. Dom askarna är int lila. Dom är blåa, vita eller genomskinliga.
– Nä, det får int vara plastaskar längre och det där är ju en riktigt fin färg.
Det sista kunde jag inte låta bli att tillägga, inte för att jag precis är en retsticka, men...
Bisin min muttrade missnöjt om hur allt förändras och inget längre är så som det ska vara och alltid har varit. Och hur han hade fått leta genom alla skåphyllor för att hitta och... Jag väntade bara att han ännu skulle dra till med att "Sidu på Kekkonens tid, då var det ändå ordning och reda"! Men till och med bisin min måste ha insett att det skulle nog ha varit lite för magstarkt. Vad har Kekkonen med bomullspinnar att göra?
Bra saker idag:
- Ingen väckarklocka!
- Lång skön söndagsfrukost, som nästan övergick i lunch!
- Insåg att det finns saker jag måste lära mej att släppa! Tack till yngsta sonen, som påminde mej om att jag inte på något sätt är oersättlig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar