Kära vänner, nu just lever jag farligt. Nej, nej, inte så att jag skulle ha ätit något giftigt eller fått i mej promillehaltig vätska. Och inte har jag heller klämt i mej över 2 kilo Gröna kulor, som jag köpte då jag var ute på äventyr med stickväninnan B och hennes man. Nej, det är bisin min som uppträder hotfullt.
– Du måste få bort dina garnlådor härifrån kontoret. Jag kommer inte åt mina viktiga papper när du har ditt garn överallt, morrade han idag.
– Och vad är det här för skoaskar som ligger staplade här?
– Ööh, jag behöver dem.
– Nää, vi kan bränna opp dem.
– Neeej, du rör int dom, ropade jag helt förskräckt.
– De är perfekta att paketera in julklappar i. Det är bara tre månader kvar till julafton nu.
Till det där fnyste bisin min ytterst missnöjt.
För honom är julen mest ett kommersiellt påfund, som han avskyr. Själv önskar jag varje år att jag skulle vara pyssligare, hinna med flera hemgjorda julklappar och framförallt ha mera fantasi och kunna glädja nära och kära.
Men se, just nu har jag kört fast riktigt rejält med både stickningar och virkningar. På den lilla jackan hänger fortfarande garnändarna ofästade. Suck!
De blåvita sockorna, som jag ivrigt började på i augusti har inte alls framskridit. Mönstret är nog alldeles för krävande för mej. Jag borde hålla mej till enkla saker och inte vilja så mycket och bli förtjust i mönster som är invecklade. Med det i bakhuvudet, så satte jag ju igång med alldeles vanliga sockor av restgarn. Och hur tror ni att det slutade? Jo, förstås är de så trååååkiga att sticka att de också får ligga i fred i projektpåsen. Suck och dubbelsuck.
Just nu stickar jag på en UFO, ett gammalt projekt, som jag började på i april 2019! Det ni, 200 maskor/varv och snart är hälften gjort, men... ja, få se hur långt mitt tålamod räcker innan jag igen börjar på något nytt mer eller mindre omöjligt.
Fick för övrigt tips av H idag, som sa att jag lugnt kan beställa de där Fazerboxarna. De gör inget att det kommer garn med i paketen, för jag är ju egentligen ute efter godiset, inte sant? Smart, mycket smart!
Bra saker idag:
- Vaknade före väckarklockan!
- Har idag använt spanskaboken, som kom i postlådan i onsdags, för första gången. Så jobbigt och utmanande, men ack så roligt och intressant. Nu kan jag redan säga "Jag simmar i havet, du simmar i havet, han simmar i havet, hon simmar i havet osv." Ja, ja, och så fick jag lära mej lite farliga verb också, som städa och laga mat. De två verben är inte för mej, nej, det ska nog handla om tejer att sticka. Men vi har inte ännu lärt oss att böja verb, som slutar på -er, endast de som slutar på -ar. Så det så. Det var ju först tredje kursgången idag, så ni kan inte vänta er underverk!
- Äldsta sonen fixade middag och till och med bisin min var nöjd över att få mat då han vid mörkrets inbrott sent omsider anlände till hemmets lugna vrå. Dock knorrade han lite över att vi hade lämnat en så stor portion kvar åt honom.
- Nästyngsta sonen lovade ställa upp för mej i måndag. Skönt, en sten föll från mitt hjärta.
- Yngsta sonen hörde av sig och frågade om vi behövde någonting från stan när han ändå skulle iväg och handla. Tack för det. Omtanken värmer!
- Ännu en solig höstdag är lyckligt till ända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar