I morse var jag uppe redan vid sjutiden, pigg och nyter. Nu har jag hunnit med de flesta måsten och ett digistöd på distans. Nästa är inbokat till sen eftermiddag. Magen kurrar och vill ha lunch, men den får vänta ett litet tag till. Jobbet löper alltså på med oförminskad styrka och dubbelmorfar har fortfarande svårt att förstå att det att sitta framför datorn är jobb!
Vet ni, jag tror att Lee Esselström har tjuvkikat i min blogg och sett mitt inlägg med alla våra hål! Varför skulle hon annars för två dagar sedan ha satt ut på Instagram en film om hur man ska fixa hålet på strumpan? Eller tror ni att dubbelmorfar är i maskopi med Lee? Att han liksom har klagat att hans gumma minsann inte stoppar strumpor? Det är inte omöjligt, för senast när jag tjuvlyssnade då han talade i telefon med sin storasyster B, så hörde jag hur han sa:
– Inge då, nä, nä, hon sitter bara och stickar. Hon gör inget annat.
Höh, det var det värsta. Har ni hört någonting värre? "Bara stickar"! Det är nu inte så bara. Det är ju hälsosamt, meditation, hjärngymnastik, ett sätt att stressa av och framförallt skaparglädje och glädjen att få ge värmande gåvor.
I morse försökte jag fånga det vackra och granna färgspelet på himlen. Men det gick nu inte så bra. Aftonrodnad vacker natt, morgonrodnad slask i hatt. Få se nu om den förutsägelsen stämmer. Tills vidare så lyser solen ännu med sin frånvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar