Svarta som synden

 – Du får sen bjuda på kaffe om det kommer en karl hit, sa dubbelmorfar igår innan han försvann iväg till grannbyn för att ta hand om snöröjningen på byvägen.
– Men, försökte jag, fast då var jag redan ensam i huset bortsett från våra två katter.
Vadå för en karl? Vad skulle han? Någon som har ärende till dubbelmorfar? Eller, ve och fasa, någon som har dataproblem?  Och hej, hallå, jag har ju undervisning på distans på eftermiddagen!
Måste jag röja från bordet där jag nu igen har brett ut både jobbpapper och garn, stickor, sticktidningar, korsordstidningar... alltså full kaos.
Och vadå kaffe? Vad ska jag bjuda till? Det finns endast skorpor och torra kex.
Och sist, det där kvinnliga, jag var minsann inte beredd på något karlbesök: Håret spretade åt alla håll, min blus hade sett bättre dagar och jag hade hål på byxknäet. Nåja, det där sista är väl toppmodernt?

Hur det nu var så lämnade jag tankarna på det där karlbesöket, koncentrerade mej på jobbet och glömde bort allt vad karlar hette. Bäst så liksom.
Precis när jag hade fixat färdigt mina lunchmackor, så steg det faktiskt in en karl. Men han ville inte ha kaffe. Han är en tedrickare liksom modern. Han levererade datorgrejs till äldsta brodern och så hämtade han en...

... en stor gul låda från grannbyn!

I den fanns munkar svarta som synden, pantermunkar, alltså salmiak. Oj, oj, oj, häftigt och maffigt.

Förresten, nu börjar jag smått fundera igen. Varför heter det svart som synden? Kan det inte också vara svart som en sotare?

När dubbelmorfar kom hem ungefär sju minuter efter att yngsta sonen avtågat sa jag triumferande:
– Nå, nu hade jag karlbesök!
– Vem då? Har H varit här?
– Nej, tok heller. Han beger sig nog inte ut i så här dåligt före.
– Har L varit här?
– Nej.
Dubbelmorfar lade pannan i djupa veck och grubblade. Sen sa han:
– Jag mötte just T. Han var på väg till stan.
Då började jag gapskratta och dubbelmorfar såg skrämt på mej. Nu hade nog hans gumma definitivt tappat den sista lösa skruven.
– Se vad han hämtade åt oss, sa jag mellan skrattsalvorna och pekade på den gula lådan. Småningom gick det upp för dubbelmorfar att det var just yngsta sonen, som varit på besök. Så dubbelmorfar fick betalt för gammal ost då han på morgonen skrämde upp mej med ett icke existerande karlbesök!

Igår var jag förresten en riktigt präktig martha och tog hand om en hel skål ris, som fanns kvar i kylskåpet efter vår senaste höna med ris. Gissa vad jag gjorde med riset? Jo, jag stekte det! Det var nytt för mej, men fungerade utmärkt. Jag hade inga kycklingfiléer hemma så det fick bli köttbullar i riset istället. Mumsig middag minsann! Och framförallt lättgjord. Och det bästa av allt ur min synvinkel: Det finns kvar av rätten idag, så jag slipper laga mat. Tjohooo! Det innebär mycket sticktid!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön lördag.