Inköp vecka 1

Så har vi då klarat av första veckan på det nya året och nu börjar oxveckorna. För oss som handarbetar är de här veckorna kanske inte så farliga. Det finns ju liksom alltid någonting att göra då och att glädja sig åt. 
Jobbar man så gäller det förstås att hålla ut, för min del till sportlovet, som infaller vecka åtta. Högst upp på min önskelista vad gäller jobbet nu just är förstås att få starta med närundervisningen. Få se hur det blir med den saken. För tillfället skjuts det mesta framåt.

I Instagram, var annars, har jag sett hur människor rest och flaxat omkring. En del har till och med vågat sig utomlands. Men många har nöjt sig med att besöka stora köpcentra och loppisar. Där har de sedan gjort diverse fynd, som de glatt visar upp.
Själv har jag inte vågat mej utanför stadens gränser annat än för att hälsa på barnbarnen på nyårsdagen. Men när säkerhetschefen Mika Salminen säger att vi ska vara försiktiga, så då lyder jag förstås. Det är nog för hans snälla ögons skull och för att han verkar så vettig då han förklarar saker och ting på ett sätt så man förstår. Och då när han inte kan svara på frågorna, så medger han det öppet och ärligt.

Hos mej har det liksom funnits ett litet uppdämt behov av stickutrustning, så förra veckan besökte jag stora varuhuset i väst. Och jo, jo, fortfarande inom stadens gränser! Ajjo, om ni nu inte är intresserade av mina "fynd", så då kan ni lugnt hoppa över resten av inlägget.

Jag var i skriande behov av strumpstickor nr 3. Jag borde ju ha sådana nånstans, men allt jag hittade här hemma var nummer 3½. Fattar inte, har dubbelmorfar eldat upp de saknade stickorna eller har nån ätit upp dem? Jag har letat i alla projektväskor, diverse lådor, under stolar och jag vet inte allt var. Och till sist var det bara att ta sig till affären. Jag kan ju inte ägna massor av sticktid åt letande heller.
Nå, de här två paketen rafsade jag åt mej hastigt, alldeles för hastigt skulle det visa sig. De där bambustickorna var krokiga redan från början. De är på tok för mjuka. Så fort jag har stickat socka nummer två med dem, så åker de in i bastu ugnen. Man ska inte sticka med dåliga stickor, så är det bara!

De där stickorna av björk var de enda som fanns i storlek 3, så dem slängde jag snabbt ner i kundvagnen. Väl hemma upptäckte jag sedan att de är fyrkantiga och om jag kommer rätt ihåg betyder det att storleken liksom skulle vara under 3. Suck! Ett felköp genast i början av året, men så går det när nöden är stor. Jag skulle ännu ha velat ha en varvräknare, för min nuvarande piper så högt att dubbelmorfar blir störd då han har slocknat på soffan!

Före jag stod i kassan i det stora varuhuset, så tog jag ännu en sväng via tidningshyllan:

Och där hittade jag Allers nr 2, som har flera stickmönster, så den här tidningen har jag dubbelglädje av. Jag köpte den faktiskt för A-korsordets skull och där är inte längre väldans många tomma rutor kvar nu, endast lite knepigheter.

Och när jag nu stod där vid tidningshyllan, så råkade jag få syn på den här tidningen med mönster till virkade sjalar. Perfekt för mej, eftersom jag ju har i min handarbetsbingo 2022 en ruta med uppmaning att virka en sjal!

I torsdags var äldsta sonen iväg till postombudet i stan och så kom han hem med den här tidningen. Snällt av honom att tänka på sin mor, inte sant? Lite orolig var han, för tänk om jag redan hade den här hemma. Men ingen fara, det här tidningsnumret var helt nytt för mej.

Igår var jag iväg till stora varuhuset i stan tillsammans med äldsta sonen.

Det första som hamnade i min kundvagn var de här tre grönväxterna. Också det här köpet har Instagram inspirerat mej att göra. Många har nämligen visat hur julgranen åkt ut, likaså vissnade julblommor. De har sedan ersatts med diverse gröna växter. Och då kan jag ju inte vara sämre, eller hur? Sociala medier är som sagt farliga!

Och där var dom äntligen, rätt storlek och form på strumpstickor nr 3! Men fortfarande ingen varvräknare. Måste nog iväg till handarbetsaffären med det snaraste. Jag skriver upp varven på diverse papperslappar, som jag sedan tyvärr lyckas tappa bort. Och det är frustrerande att försöka räkna ut på vilket mönstervarv jag för tillfället befinner mej.

Schhh, säg inget år dubbelmorfar. Han har förbjudit mej att köpa flera plastlådor!
– Du ska tömma dem du redan har och inte köpa nya, säger han mycket bestämt.
Men, nu är det så att jag behöver just tre nya plastlådor och därmed basta, för jag ska bli lite ordningssam har jag tänkt. Dessutom var priset på plastlådorna nedsatta med 30%. Äldsta sonen tyckte att jag borde ha tagit större och dyrare lådor just därför, men själv tyckte jag att de här 32 liters lådorna får räcka.

I en låda ska jag samla alla årets restgarner. Detta för att se hur mycket som blir kvar sen i slutet av året. De restgarner jag har från förut får bli kvar där de finns. Jag tänker inte blanda in dem i den här lådan.

I en annan låda ska jag samla årets alla granbanderoller, alltså banderoller från de nystan jag har använt så det inte finns restgarner kvar. Detta är också nånting jag sett på Instagram. En dam, som samlat alla banderoller förra året räknade ut att hon använt 15 kilo garn! Hjälp, jag baxnar! Men ingen fara jag jämför mej inte med andra utan endast med mej själv från ett år till ett annat. Det är bäst så. Igår till exempel, så stickade jag inte en endaste en maska! Huuu!

I den sista lådan tänker jag samla alla årets projekt, som jag inte genast har gett bort. Jag misstänker att det här kommer att vara den tommaste lådan, vad tror ni?

Nu har jag "gömt" alla tre lådor i kaoset i hobbyrummet, så dubbelmorfar vet liksom ingenting om det hela. Kvinnans list...

Mitt enda reafynd ser ut så här:

Den hittade jag med röd lapp, då jag ångade på för att hinna ifatt äldsta sonen, som tog älgkliv mot kassan. Det här var alltså ett impulsköp, men också en gardering ifall A kommer och tar min docka. Jag var lite orolig för vad dubbelmorfar skulle säga om det här fyndet, men det behövde jag inte vara,  han blev eld och lågor. Den här dockan är mindre, endast 38 cm. I förpackningen ingår tuttflaska och tutt, alltså napp och den får man leka med när man har fyllt 18 månader.

Den här kommer jag också att förvara i hobbyrummet tills jag har bestämt mej för vad som ska hända med den.

Lite orolig är jag nog nu med tanke på alla plastgrejer jag har köpt. Inte alls bra, för man borde ju plastbanta enligt marthorna. Tröstar mej med att strumpstickorna i varje fall var av trä.

Önskar er en riktigt bra start på den nya veckan.

Nu är det dags för distansjobb för min del och sedan ska jag sticka två öron på mitt sockprojekt.