I lördags när jag satt och stönade och stånkade över min Barbievirkning fick jag fin uppmuntran:
– Det här blir int till nånting. Jag får int ärmarna att stämma.
– Men det är ju en fin väst, int behövs det ärmar, tröstade H.
Och så fick det bli, ingen tröja, men nog en lång väst åt Barbie.
Modell: Barbin takki, modell 61 i Kauneimmat käsityöt 6/2019, omvandlad till en väst
Den här blev färdig i söndags, men då hade Barbie redan smitit iväg ut på fest. Jag virkade alltså en väst istället för en tröja. Jag hade helt enkelt fått nog av allt pilligt virkande.
Och framförallt det evinnerliga fästandet då man använder alla små restgarnssnuttar. Vet ni förresten det mest galna? Jo, jag kände och kände och tyckte garnet var för hårt. Så jag måste riktigt tala förstånd med mej själv:– Inge, Barbie är en docka. Hon känner inte om garnet är strävt.
Tänk så tokig man kan bli med dockorna! Förstås måste Barbie ha mjukt mot sin hud! Fattas bara annat.
Tänk så tokig man kan bli med dockorna! Förstås måste Barbie ha mjukt mot sin hud! Fattas bara annat.
Bra saker idag:
- Sovmorgon och jag var uppe före halvåtta.
- Har igen kunnat jobba hemifrån och fick tag på tre personer av fem idag. Inte illa!
- Har fixat så leasingavtalet för min arbetstelefon förlängs till årsskiftet. Skönt att ha det klart. En sak mindre att hålla reda på.
- Fick hjälp av äldsta sonen med veckohandlandet.
Och nu, nu ska jag putsa ett kök och sen ska jag sticka, sticka, sticka.
Önskar er alla en fin fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar