Sparsam

I morse när jag steg upp, så var bisin min försvunnen. Tiden gick och han syntes inte till på hela förmiddagen. När han äntligen kom hem nångång vid 13-tiden var han en mycket lycklig man.

Han hade varit iväg till Varlax, för att se på flyttfåglarna. På hemvägen hade han besökt ett liljendalhem och där blivit bjuden på kaffe och rabarberpaj. Liljendalborna är kända för sin gästfrihet. Jag fick minsann höra om den där rabarberpajen om och om igen. Jag har ju inte bakat nån sådan i det här huset. Och det har jag minsann fått höra om, för rabarbern växer ju varje dag.

Tänk att bisin min inte ens iddes lämna en lapp på bordet med info om vart han var på väg! Trots att jag blev lite orolig och inte hade en aning om var han fanns, så resonerade jag likadant som hans storasyster: "Den som far bort ska höra av sig".

Själv har jag försökt vara lite flitig idag, men det är inte lätt när man är så lat som undertecknad. Mera sömnad eller nåja stoppande stod på programmet. Bisin min hörde mina stönanden och frågade:

– Vill du låna min stoppsvamp?
– Har du en stoppsvamp????
– Jo, vänta lite...

Jag hörde hur han rumsterade i hobbyrummet och svor över mina kassar och så kom han tillbaka med en...

... urgammal stoppsvamp räddad från hans pappas kusins dödsbo. En modell som skruvas fast i bordskanten. Håhåjaaa, inte precis vad jag hade väntat mej.

Och inte tror jag nu riktigt på att det här fungerar. Man kan nog inte stoppa en kashmirtröja med sockgarn, eller vad tror ni? I det här fallet kanske det inte lönar sig att vara sparsam?

Men igår var jag minsann sparsam med tygremsan, för så här lite tyg blev det över. I morse lekte jag lite med tanken på att sy en solklänning till Barbie. Men innan tanken hunnit få fotfäste i mina små grå, så hade jag resolut lyft bort symaskinen från matbordet. Nu spökar endast den där så kallade stoppsvampen där. Men inget mer sömmande här i kväll, så det så.

– Vill du ha grillad korv, frågade bisin min tidigt på eftermiddagen.
– Jo, tack, svarade jag hungrigt, högeligen förvånad över att han skulle dra fram grillen för fyra korvars skull.

Nå, det gjorde han förstås inte heller, han grillade dem i ugnen!

Sen försvann han igen vid 16-tiden. Han var iväg och hjälpte sin morbror sätta potatis. Jag tyckte att det tog ovanligt lång tid med tanke på det lilla potatisland morbrodern har. Bisin min kom hem sent omsider på kvällen efter klockan 21. Jag trodde att han blivit bjuden på kaffe och satt och pratade och umgicks. Men nej, han hjälpte en pensionerad bonde att få ordning på såmaskinen. Man klarar sig inte alltid ensam. Det går mycket bättre när man är två.

Nu ikväll drabbades jag av en för mej lite ovanlig panik, den klassiska kvinnliga paniken liksom. Vi är bjudna på studentkalas och vet ni vad? Jo, jag har inget att ta på mej! Inte minsta lilla klädtrasa, för allting som hänger i garderoben är ju helt otänkbart. Så jag har slösurfat i två klädbutiker på nätet och konstaterat att nähäpp, klädköp är inget för mej. Brrr! Fel färg, fel storlek, fel modell och milda makaroner, jag vill inte ha polyester! Och inte vill jag betala mej sjuk heller! Så nu vet jag verkligen inte vad jag ska göra. Kan jag köpa nånting från Tokmanni? Eller kan jag sy en stor kaftan av det där söndriga dubbellakanet? Eeh...

Bra saker idag:

•  Jag sov som en stock i natt och det var så skönt, så skönt. Jag hörde inte ens när bisin min begav sig iväg på sin fågelutfärd.
  
  
• Jag steg utsövd upp strax efter klockan sju.
  
  
• Jag kokade ägg till frukosten, vilket i och för sig var lite bortkastat eftersom bisin min inte var här. Men jag fick i alla fall lite lyxig omväxling på söndagsmorgonen.
  
  
• På förmiddagen levererade jag den omvandlade klänningen till grannbyn och hann umgås en liten stund med Lillan innan det var dags för hennes dagssömn!
  
  
• Hann sitta ute en stund och sticka lite sen eftermiddag/tidig kväll. Skönt och njutbart väder.
  
  
• Har hunnit få på två tvättmaskiner idag.
  
  
• Och jag har inte behövt laga mat idag heller. Tjohooo!
  

Önskar er en fin måndag!