Förr i världens Tinder

Häromsistens när bisin min letade efter gamla kartor, så hittade han ett fint kort:

Det här fick hans farfar för 110 år sedan! Ett verkligt fynd alltså. Det här är som förr i världens Tinder. Ja ni vet kanske inte, men det är den där dejtingappen, som människor använder nuförtiden för att försöka hitta den rätta. Med det här kortet gick det att säga en hel del beroende på hur man placerade frimärket. Här sveptes alltså inte vare sig till höger eller vänster, som man gör i appen. Och nej, nej, jag har inte använt appen, ifall ni nu funderar. För min del räcker det mer än väl med bisin min, fastän han nu just är jättetråkig då han glor på vuxna karlar som slåss och jagar en puck!

Frimärket på kortet var placerat så här och det tolkade vi till Skrif genast! Är ni riktigt uppmärksamma så ser ni att frimärket har kyrilliska bokstäver. Finland var inte självständigt för 110 år sedan, vilket kan vara bra att minnas. Det innebär att våra, åtminstone bisin min och undertecknads far- och morföräldrar, växte upp under osäkra förhållanden i ett osjälvständigt land.

Ingen avsändare! Men vi vet att det är hon som sedermera blev hans fru. Vid den här tiden var bisin mins farfar 22 år.

Härligt att det här kortet finns bevarat för efterkommande generationer. Tänk om någon i något skede hade döstädat? Då skulle det här kärleksbeviset inte finnas. Undrar vad som kommer att hända med detta efter vår bortgång. Det slängs säkert bort, för inget av våra barn vet vad det här handlar om. Knappast är de intresserade heller om vi skulle berätta om det. Själv tycker jag att det är som ett dokument och alldeles hisnande när jag tänker på det ur ett historiskt perspektiv. Jag känner både stor respekt och ödmjukhet inför generationerna före oss, som orkade kämpa och tro på en bättre framtid. I dagens läge verkar det tyvärr, som om många helt enkelt har gett upp hoppet om en framtid överhuvudtaget.

Bra saker idag:

• Ja, ja, sovmorgon och jag sov till halvnio. Härefter tror jag att jag inte längre noterar sovmorgnar, för de börjar liksom höra till vanligheterna nu.
  
  
• Ingen sveda ännu från min julröda nacke.
  
  
• Perfekt väder för att sitta inne och virka monsterögon till ett par byxor! En hel del fästande återstår innan jag kan anse att de stickade byxorna är färdiga. Puuuh! Och så ska de ju förstås blockas också.
  
  
• Fick bra hjälp och stöd via WhatsApp av stickväninnan B. Tack för det. Känns bra att inte behöva sitta helt ensam och fundera på monsterögon! 
  
  
• Har fått ett vänligt jobberbjudande idag, som jag tillsvidare har tackat nej till. För tillfället tycker jag att det ser så bra ut i min kalender inför nästa läsår, så jag vill ogärna rådda till den desto mera.
  
  
• Har en samarbetsförfrågan i arbets-e-posten, som jag ska fundera på i natt. Ingen idé att förhasta sig och svara ja, så där direkt som jag brukar. Märker ni hur förståndig jag har blivit på "äldre dar"?

Hoppas att ni får en skön fredag!