En urusel bok

 För en vecka sedan läste jag ut en i mitt tycke riktigt dålig bok.
– Nej, sluta läsa den, sa en av mina kolleger på jobbet i västra grannstaden, när hon fick höra mej berätta om boken. 
– Man ska int läsa sånt som e dåligt, fortsatte hon.
Nä, kanske inte det, men jag gav mej inte. Hoppades på nån sorts bättring mot slutet.

Jag läste Förbannade kärlek av Colleen Hoover. Hon är en amerikansk framgångsrik romanceförfattare och det här är hennes åttonde bok.

Handling:
När Tate Collins flyttar till San Francisco till sin bror så har hon ingen bra start. Hon kommer inte ens in i lägenheten då det ligger en redlöst berusad man utanför dörren. Den mannen visar sig vara Miles Archer, hennes brors goda vän, granne och pilotkollega. Miles bär på en hemlighet om sitt förflutna och är väldigt gåtfull och tillbakadragen. Men det hindrar inte Tate för att handlöst falla för honom och hoppas på en framtid tillsammans med honom. Det är tydligt att även Miles är attraherad av Tate, men han vill inte ha något förhållande. Han vill inte bli kär. Kommer aldrig att förälska sig i någon. Om Tate vill fortsätta träffa honom måste hon göra det på hans villkor, att aldrig fråga om det förflutna och inte förvänta sig en framtid.

Boken börjar bra med fullt ös, men sen stannar den av och det är sex sida upp och sida ner, förutom varannat kapitel där man får en inblick i Miles' förflutna. I de kapitlen förekommer kyssar, tonårskärlek och hans känslor i 18-års ålder.

Och nej, jag vill inte veta var Miles' fingrar finns på Tates kropp eller hur dom kysser varandra och var deras tungor är då, hur dom ligger med varandra, stönar eller försöker låta bli, får orgasm eller inte. Nej, tack. Dialogen är andefattig och jag får aldrig något grepp om personernas karaktär. Jag har ingen chans att bli bekant med dem, för de beskrivs aldrig. Tate flyter alltid då Miles tar i henne och jag kan inte låta bli att vara lite småsur på henne, som låter sig utnyttjas. Det verkar inte hända nånting i boken heller, fastän huvudpersonerna väl borde mogna eller utvecklas åt något håll? Hoover försöker nog få fram starka känslor, men när personporträtten inte är tecknade från början får jag som läsare ingen kontakt med vare sig Tate eller Miles. Språket i boken är klichéaktigt, segt och tråkigt. På grund av alla rätt utförligt beskrivna sexscener så kunde man nästan tro att det är en porrbok!
För egen del misstänker jag att Harlequinböckerna är mera spännande. 😀

Det här var tredje boken, som jag har läst i år. Jag nappade den från nån bokbytarhylla. I måndags lämnade jag den i Söderkulla biblioteks bokbytarhylla. Funderade först om jag borde ha lagt den i pappersinsamlingen i stället, men nu fick det bli så här.
Jag tog två andra böcker därifrån hyllan istället och det ska bli riktigt spännande att läsa dem. Den ena var till all tur tunn.
Och nej, jag är nog ingen snobb vad gäller böcker, men jag vill att de ska vara välskrivna och ge mej en upplevelse. Det är väl inte för mycket begärt?

Bra saker idag:

• Steg upp redan halvåtta i morse. Går ju inte an att sova bort hela lördagen.
  
  
• Fick äntligen de pinka banansockorna färdiga. Tjohooo!
  
  
• Äldsta sonen fixade maten idag. Det blev fryspizzor eftersom bisin min fortfarande är dålig och inte äter nånting. Enligt honom är pizzor ingen mat, så vi passade på nu då vi inte behövde laga nånting skilt åt honom.
  
  
• Yngsta sonen tittade in innan han körde iväg på brädspelskväll.
  
  
• Jag passade på att lösa ut mina gåvokort, förra årets julklapp och årets födelsedagspresent, på Adlibris nu då det var -10% på allt. Det blev en stickbok, Köksalmanack 2024 (ja, jag är en sann optimist och tror fortfarande att jag ska laga mat åtminstone nån gång...), tre romaner och tre förpackningar med refillpatroner till mina korsordspennor. Jag utnyttjade gåvokorten till max. Nu är julen räddad minsann, för nu kan jag både läsa, lösa korsord och sticka!

Önskar er en riktigt skön söndag!