Idag har jag igen varit ute på vift tillsammans med yngsta sonen. Han körde ända till Vanda och vi hamnade här:
I Ikea! Jösses, hör ni, där har jag inte varit på år och dagar, för jag har inte behövt någonting alls därifrån. Yngsta sonen däremot behövde ett minikök när han snart ska ha rörrenovering i sitt hus. Han beställde köket via nätet och fick ett sms då paketen var färdiga för avhämtning. Den nästyngstas skåpinsats var också färdig för avhämtning, så den tog vi med hem.Medan yngsta sonen lastade varorna i bilen, så yrade jag runt i första våningen. Yngsta sonen befann sig sedan på andra våningen och undrade var jag blivit av, så han ringde och jag tog hissen upp med min kundvagn, som redan börjat fyllas med en del bra att ha i reserv-saker och andra mera nödvändiga grejer som en bullpensel i silikon och en måttkanna i glas.
Som sagt, jag har inte haft behov av att trava runt i det där blågula varuhuset. Det är absolut inte min grej. Yngsta sonen ville vara snäll och erbjuda mej en möjlighet att riktigt i lugn och ro besöka vartenda inredda rum där på andra våningen. Men nääe, säger jag bara. Det är inget för mej. Vid en hastig anblick var det inte många rum, som jag skulle ha trivts i. I ett av rummen var det möblerat för en stadslägenhet. Det var så litet och trångt att jag fick en släng av klaustrofobi. Jag inser att jag är bortskämd, som tills vidare kan bo i ett egnahemshus på landet. Här finns utrymme att breda ut sig på. Och mera skulle det säkert finnas om jag skulle börja döstäda! Kanske bäst att börja i vår?
Det rum jag gillade bäst var ett med bokhyllor från golv till tak och sköna läsfåtöljer. Det var lite mörkt, men mysfaktorn var hög. På skoj satte vi oss på varsin säng och testade hur de var. Men ack så mjuka de där sängarna var. Jag kan inte förstå hur man skulle kunna ligga i en sån utan att få sjuk rygg.
Men alltså, vilka labyrintiska kringelikrokar man skulle vandra i. "Följ bara pilarna", sa yngsta sonen hjälpsamt då jag tyckte att vi hade gått i cirklar. När man följde pilarna gick man i gångar, som aldrig verkade ta slut. Till sist var vi framme vid leksaksavdelningen och här blundade jag nästan, för nej, nej, nej, inga flera leksaker till julklapp nu.
– Dom har redan så många grejer, sa yngsta sonen och syftade på sina syskonbarn.
Ner med hissen till första våningen. Yngsta sonen blev förvånad över min raska promenad nästan raka spåret till kassan. Några ställen stannade jag upp, för att närmare kolla nånting, som såg intressant ut, men annars var det full fräs, som gällde.
Kassan är ju sen en sak för sig. Själv ska man skanna in varorna och sedan betala. Tur att jag hade yngsta sonen med mig, för jag vet inte hur mitt skannande skulle ha lyckats. Från kassan skulle vi ännu ner till parkeringen och då fick yngsta sonen ta hand om kundvagnen, så vi kunde ta rullbandet. Mitt handlande rymdes just och just i den fullpackade bilen. Svårt var det också att få mej introttad i det lilla utrymmet i baksätet. Men det gick med hjälp av yngsta sonen. Vi susade motorvägen fram österut. I grannbyn lastade vi först ut nästyngsta sonens varor och sedan yngsta sonens paket. Jag var inte till nån hjälp, tyvärr. Yngsta sonen fick bära och kånka allting själv.
Lite snopet att jag glömde kolla att min smartklocka faktiskt räknade alla steg jag tog där i varuhuset. Jag som hade velat bevisa att jag minsann också kan vara duktig och stega på!
Iväg till stan på mat och därifrån vidare västerut till stora varuhuset i Gammelby, för yngsta sonen skulle ha en grej därifrån. Gissa vad han köpte? Håll i er nu, för han köpte en stickförpackning! Han tänker sticka en mössa! Men, men, han borde nog hitta någonting lättare. Hur ska han som nybörjare klara av strumpstickor? Dessvärre var han inte alls intresserad av att låta sin mamma få handleda och visa hur stickandet går till. Ack, ack, jag tror att jag ska ringa honom i morgon, så får han komma hit efter lite garn och så får han börja med en halsduk i rätstickning. Vad tror ni om det?
Bra saker idag:
- Sovmorgon och jag var uppe halvnio!
- Igen en härlig lördag tillsammans med yngsta sonen. Tacksam och glad över att han ville ta mej med.
- Och nu, nu sitter jag här med en GT bredvid mej, sippar lite då och då, och ska nu fortsätta njuta av lördagskvällen!
2 kommentarer:
Ja, det var ett tag sedan jag besökte Ikea - men känner igen det där.
Går jag in bara som sällskap till nån som verkligen behöver nåt och köper det, så ante mig... visst hittar jag också nåt som jag behöver. Ofta är det olika små prylar, men också ljus, någon trevlig växt, ja - du vet :-)
Snillrikt uppbyggt, då man nästan måste ta sig genom alla avdelningar - en del genvägar finns där ju nog.
Ja, verkligen smart uppbyggt. Man har inte stor chans att missa nånting!
Skicka en kommentar