I morse fick jag räkna några gånger till tusen och tänka stenhårt på mitt blodtryck. Och jag måste nog hålla med en av mina kolleger, som säger att män är ett släkte för sig, ursäkta nu bara!
Bisin min försvann med min plåtlåda vid halvåttatiden, en timme senare var jag fortfarande utan bil. Det snöade och föret var absolut inte det bästa och jag skulle iväg ända till Söderkulla. Fem minuter gick och ingen bisi eller bil. Jag blev tvungen att ringa till honom och han var inte alls glad. Jag bad snällt om att han skulle hämta min bil tillbaka, Och vet ni vad han gjorde? Jo, han bara tryckte bort mej. Morrr!
Sent omsider kom han hem med min bil och jag hade nog tänkt rada upp en massa svordomar och annat, Men i sista stund insåg jag att det är bäst att inte säga ett knyst utan bara hålla tyst. Jag sa: "Tack och hej" och sedan slirade jag iväg till Söderkulla. Jag var inte precis glad, men nöjd över att jag i varje fall varit snäll.
Mitt på dagen, då jag satt och åt min goda lunch på Veljekset stegade plötsligt 4 poliser in, sen ytterligare 4 och sedan ännu 4 till. Nu gällde det att bete sig, för 12 poliser på samma ställe... En av de här poliserna såg precis ut som Tim Sparv! Men knappast har han utbildat sig till polis? Det senaste jag hörde om hans yrkesval efter avslutad fotbollskarriär, var att han skulle bli fotbollstränare i Prag. Men vem vet? Allt är ju möjligt, eller hur?
- Hade tid att äta lunch på Veljekset.
- Hittade en parkeringsplats utanför arbetet i västra grannstaden.
- Hann sticka lite på håltimmarna på min senaste stickning.
- Hade deltagare i kvällens drop-in, Digi-help, så behövde inte sitta helt ensam.
- Hann prata med kolleger.
- När jag kom hem väntade en julklapp här på mitt tangentbord. Spännande!
- Har klarat av veckans första arbetsdag. Hoppas att jag klarar resten av veckan också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar