Operation rädda blommorna

Fastän bisin min ibland kan verka lite småknepig och burkig, så har han ett hjärta av renaste guld. Ett hjärta som ömmar för allt levande.
Så veckan före midsommar då han såg de slokande och törstiga blommorna utanför stora varuhuset i stan, skred han till verket och köpte dem för en billig peng. De såg inte mycket ut för världen, de där stackarna och jag var inte överförtjust, för jag ville ju ha det fint till midsommaren. Men se bisin min har gröna fingrar! Han gav blommorna vatten, ny mylla, näring och pratade ömt med dem. Simsalabim, så har de nu blommat frodigt hela sommaren.

Bisin min är särskilt förtjust i pelargoner, så dem har vi i olika färger. Konstateras kan att de vita inte har varit lika hållbara som de röda och rosa pelargonerna.

Den här rosa pelargonvarianten är min absoluta favorit. Varje blomma är som en miniatyrros.

Den här ståtliga ampeln, köpte jag riktigt själv från Staffas trädgård. Million bells, japansk klocka eller småpetunia, kär blomma har många namn, har glatt oss med sin rikliga blomning hela sommaren.

Mera bekymmersamt nu är nog vad vi ska göra med gurkplantorna, som till en del fortfarande blommar och har gurkor på kommande. Nattfrost har ju utlovats under de kommande nätterna.
Bisin min har släpat fram gamla täcken, så han är beredd på att bädda in plantorna, så de får varmt och skönt. Hoppas att de klarar sig.

Bra saker idag:

• Vaknade före väckarklockan.
  
  
• Klarade av höstterminens första digistöd på distans tillfälle.
  
  
• Fick undan veckans kontorsjobb på förmiddagen. Tjohoo!
  
  
• Kan nu sitta i lugn och ro och sticka, för bisin min försvann nyss tillsammans med mr J efter ett kort besök här hemma.
  
  Och det är nog bäst att jag får sitta i lugn och ro, för igår svor jag varje gång jag höll på att tappa en maska då jag stickade.
  – Är du riktigt säker på att det där är bra för dig, frågade bisin min förskräckt.
  – Joo, nästan fräste jag till svar. 
  – Det här garnet är så mjukt, så det delar sig och halkar av stickorna.
  – Du ska nog sluta sticka nu, tyckte bisin min.
  – Men jag vill ju få det färdigt.
  – Nå, det är nog inte så viktigt, dristade han sig till att säga.
  Har ni hört något så befängt? Klart att stickning är viktigt, inte sant? Och förstås vill jag ha det lilla rosa projektet färdigt, så att jag kan koncentrera mej på andra projekt sen. Om jag nu lämnar det här, så finns det en viss risk för att det blir ostickat. Men sånt där förstår inte bisin min!

Önskar er en skön fortsättning på torsdagskvällen. Och fin fredag!