Blommande stängel

Idag är det sista dagen på årets första månad. Oj, så fort det har gått. Jag har inte alls hunnit med och ändå är det här ju en månad med många dagar.

Ikväll när jag äntligen körde hem från jobbet i västra grannstaden så stod det det: "Dåligt väglag" på alla större ljusskyltar längs motorvägen och man fick köra endast 80 km i timmen. Skönt att det var nedsatt hastighet på den hala vägen. Som vanligt fanns det en del fartdårar, som vräkte förbi med racerfart. Konstigt nog, så stod jag bakom dem när jag kom till rampen här i stan. Det lönar sig inte att gasa på och försöka vinna knappa två minuter. Men det är som om människor har blivit totalt fartblinda.

Igår kväll då jag kom hem hade vi så halt på gårdsplanen att jag inte kunde gå från min plåtlåda till dörren. Vet ni vad jag gjorde då? Jo, jag körde bilen ända fram till dörren. Bisin min tyckte att jag inte var klok, medan jag å min sida tyckte att det var ytterst förnuftigt gjort och hoppades innerligt att gräsmattan inte tog alltför stor skada. Jag vill inte falla och ligga två dygn i våldsamma smärtor i väntan på vård. Han som är en riktigt nyhetsknarkare i motsats till mej, som är en nyhetsundvikare, borde ju ha hört talas om alla bekymmer inom vårdsektorn. Om långa vårdköer och väntetider på akuten, om personalbrist och brist på pengar.
I morse hade han snällt sandat, så det gick riktigt bra att gå till plåtlådan och åka iväg västerut.

Minns ni julamaryllisen, som jag fick i början av december förra året?

Den blommar nu på sin andra stängel. Helt fantastiskt och ingenting har jag behövt göra åt den. Undrar verkligen vad det är i den där "sockrade" bollen.

– Nå har du ringt till stickväninnan B redan och bestämt när ni ska åka, frågade bisin min i morse och slängde fram ett reklamblad.

Det är garnerbjudande i Puuilo, men när sjutton skulle jag hinna dit? Och dessutom, jag ska ju inte ha mera garn, så jag förstår inte riktigt varför han ska hålla på och retas så där! Får nog säga som mansrösten i reklamen: "En tuun". Antar att det är lite samma som västnylänningarnas Jo nej, fast kanske i omvänd ordning Nej, jo!

Bra saker idag:

• Kunde börja arbetsdagen hemifrån på distans. Vilken lyx att kunna undervisa på det sättet mellan verserna.
  
  
• Hann äta lunch här hemma tillsammans med bisin min innan jag åkte västerut till jobbet.
  
  
• Stämde lunchträff till i morgon.
  
  
• Hittade en perfekt parkeringsplats utanför jobbet! Tjohooo!
  
  
• Stod en stund  där ute på gatan när en hurtig man dök upp och ropade: "Hej!" Roligt att se dej, fortsatte han och så fick vi oss en liten pratstund. För övrigt samma karl, som jag råkade på i somras! 
  
  
• Blev bjuden på kakao på jobbet.
  
  
• Fick två bananer av en kursdeltagare! Det ni, förr i världen fick lärarinnan äpplen, men nu får hon bananer! Skämt åsido, jag hade en gång gett bananer till mellanmål åt den här kursdeltagaren. Och det kom hen i håg och ville återgälda. Så där ser ni, det lönar sig att vara snäll!
  
  
• Efter två timmars undervisning fick jag höra att jag är en ängel. Nu skulle kursdeltagaren klara av sitt jobbvikariat. Känns bra att höra och så bra att det jag gör är till nån nytta!
  
  
• Och hurra va jag är bra! Jag har inte köpt ett endaste ett garnnystan ännu i år. Visst får jag brösta mej lite nu?

Önskar er en fin onsdag.
I morgon vänder vi almanackans blad och börjar med nya tag, inte sant?